Fittklubben filosoferar

Det femte barnet

2009-02-10T05:34:00.000-08:00

Närvarande: Moe, Joe, Soe och Ria. (Vi förbannar alla Ozzy för hennes ”migrän”. Förmodligen hade hon inte läst ut boken, den jääoen).

Soe drar direkt parallellen till Rose-Marys baby, och undrar vilken bok som skrevs först (själv har hon bara sett filmen). Wikipedia säger att Rose-Marys baby är från 1967. Soe tänker även på den stora likheten av Det femte barnet och den omtalade, inte fullt mänskliga varelsen, Jesus. Likheten är slående med den märkliga graviditeten, omgivningens reaktioner, samt den omänskliga styrkan.

Joe har studerat ett vetenskapligt program, kallat Family Guy, och antar barnets perspektiv. Kan det vara så att barnet är fullt friskt, men de vuxna sjuka? Kanske drabbades modern av en förlossningsdepression? Kanske var det alla de vuxna, som inbillade sig? Kanske behövde de bara någon som kunde ta alla deras synder, i deras annars så perfekta värld? (precis som Jesus, tänker Soe). Det lämnas många frågetecken, det finns inga självklara svar.

Titeln triggade fram en Steven-King-liknande spänning, tycker Moe. Man visste hela tiden att det var det femte barnet, som det skulle vara något märkligt med. För varje barn som föds vet man som läsare, att man kommer oundvikligt närmare någonting avvikande. Berättelsen är helt kronologisk, och den uppenbara ”väntan” på det avvikande gör det svårt att släppa boken. Nyfikenheten driver läsaren hårt vidare.

Det finns heller ingen naturlig paus i boken, alls. Det finns inga kapitel, vilket också gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken vid något lämpligt tillfälle.

Den gammalmodiga synen på livet och äktenskapet är genomgående. Det görs ständigt jämförelser mellan denna ”bortbyting” och ”stackars Amys” barn med Down Syndrom. Vi uppfattar också bilden av en falsk lycka, ömtålig och kortlivad som en såpbubbla, där barnet kanske bara är en utlösande faktor, en nål som spräcker bubblan.

Intressant är hur modern skuldbeläggs. Det tittas snett på henne redan under graviditeten. Modern får inget beröm för de fyra friska barn hon fött. Istället läggs alla anklagelser på henne för att hon fött fram denna best. Pappans betydelse och deltagande försvinner, modern står ensam som ansvarig och skyldig. När modern beslutar sig för att ta hem pojken från hans fängelse, på bekostnad av resten av familjen, fryses hon fullständigt ut. Hon får ensam bära den tunga skulden på sina axlar, att hon har valt bort sin ”riktiga” familj.

Boken blir obehaglig, delvis på grund av att det är ett barn, som blir så ondskefullt. En vuxen människa kan bli ondskefull på grund av upplevelser i livet, och det blir då inte lika obehagligt, som när någon är vild och mycket annorlunda redan före födseln. Barn är ofta så oskyldiga när de är små, och därför blir det en obehaglig kontrast.

Det talas i boken också om att detta barn är en bortbyting, någon slags urtidsmänniska. I så fall, är urmänniskan ond, och nutidsmänniskan god? Är det arv eller miljö som ligger bakom våra personligheter (eller både och)?

Snyggpoäng Doris Lessing: 6

Alla är eniga om poängen. En söt sagotant, som inte bör läsa sagor för sina barn.

Bokpoäng:

Ria: svag 7:a
Lämnade inte mycket avtryck, men gillade beskrivningarna. Gräset sjunger var mycket bättre.

Soe: stark 7:a
Obehaglig till max. Butterfly-effekt-känsla med onda barn. Lyckan som en fantasibubbla, man blir straffad om man är för girig på lyckan. Intensiv.

Moe: stark 8:a
De var så giriga på lyckan, och straffades. Ett driv genom hela boken, den var svår att lägga ifrån sig. Obehaglig, krypande, hängde kvar efteråt.

Joe: 7
Gött och befriande med en bok som inte serverar alla svar. Skönt att få tänka själv (efter att ha läst om tekniker vid avsugningar, förklarat av Jenna Jameson…).

Läs, för farao!

2007-09-10T08:03:00.000-07:00

Under kategorin läsning diskuterar vi i fittklubben idag vad man skola göra när man har ett exemplar dödligt tråkig bok man inte lyckas ta sig igenom , exempelvis "Mrs Dalloway", som äro vårt nästa läsprojekt. DOCK vill jag som ordförande poängtera bokens kvaliteter innan ni, kära läsare, dissar den totalt.

Den är rätt go om man ger den en chans. Och kommer in i den. Vilket man måste göra genom att sitta och läsa en längre period, inte skvätta lite då och då.

Så, därför kommer vi här i fittklubben nu ge er ett antal olika tips ni kan ta till då läskrisen är nära. När ni MÅSTE läsa något ni inte vill läsa. När ni konstant vill lägga ifrån er boken. När ni hellre väljer att läsa telefonkatalogen.

1) Åk till en tråkig sommarstuga på en tråkig ort med tråkig utsikt. Packa inget annat än förnödenheter och boken du ska läsa. Bli skjutsad dit. Ta icke med mobiltelefon eller andra kommunikationssätt.

2) Åk till föräldrar utan internetuppkoppling och endast tre kanaler på tv:n.

3) Ät kopiösa mängder fibrer och undvik toalettbesök under ett par dagar. Preparera toaletten med bokhelvetet och en mängd toapapper. Håll emot så länge du kan.

4) Skada dig lätt. Åk sedan till valfri akutmottagning i Göteborg och sätt dig i kö (vilken i normala fall är minst fyra timmar lång). Tag icke med dig någon vän. Tag bara med dig bokhelvetet.

5) Stäm fikaträff med valfri kompis som alltid kommer för sent. Var själv där för tidigt. Ha med bokhelvetet.

6) Boka tatueringstid hos Ink station i Majorna och var där enligt utsatt tid. Tag med bokhelvetet.

7) Om inget annat hjälper, preppa ditt sängbord med mat, dryck och bäcken. Be sadistisk vän, partner eller familjemedlem att kedja fast dig vid sängen och gå hemifrån med nyckeln för att sedan komma tillbaks när de själva behagar.

Fler konstruktiva tips mottages tacksamt. Fittklubben finner det aningen svårt med läsmotivationen just nu.

Sammanträde - Svenne av Per Nilsson

2007-09-06T03:58:00.000-07:00

Kära läsare!

Efter att ni hava suktat hela sommaren efter nya recensioner av oss så kommer här den första av en hel lång radda bucker.

Svenne av Per Nilsson!

(Ungdomsbok som fått Augustpriset och som ser ut såhär:)

Vi börjar helt logiskt med att diskutera slutet av boken. Och, helt logiskt, kan vi inte avslöja vad vi pratar om, eftersom vi inte vill röja bokens slut. Helt enkelt. Men, för läsarnas skull följer här ett kort referat om vad boken handlar om:

Svenne hamnar i bråk med invandrare. Svenne är inte rasist. Det bara blir bråk. Svennes pappa död. Svenne hamnar i tidningarna. Dackeman, en mystisk man ber honom börja jobba för honom. Vips är Svenne indragen i ett politiskt spel med rasistiska förtecken. Mer får ni inte veta. Läs boken.

Går istället över till att diskutera karaktären Dackeman, en mycket dubbel person. En karismatisk charmerande man med rasistiska tankar. Är han ond eller god? Och varför är han så dubbel? Eka föreslår att det är för att man som läsare ska tänka efter. Många rasistiska ledare är karismatiska och har vettiga resonemang som gör att man dras med i det.

Moe är skeptisk till vänsterkopplingen. Kanske finns det en risk att ungdomar som läser boken inte har förmågan att se att vänstern och Marx inte är likställt med rasism. Hon anser också att det är orealistiskt att Svenne blir partisekreterare. Härpå följer en diskussion om huruvida bokens handling skulle kunna ske i verkligheten, och paralleller dras till pajaspartiet Ny Demokratis propagandaturnéer under nittiotalet. Undertiteln "en (o)möjlig berättelse" tolkar vi som en av Pers intentioner med boken, just att skapa en diskussion av ovanstående karaktär. Kan det hända i verkligheten? Och har det hänt i verkligheten?

Ria och Moe tycker att boken blir lite för stor, ämnet blir för stort. Herr Nilsson brukar oftast skriva om små, nära ämnen såsom relationer och dylikt. Detta blir svårgreppbart och svår att se poängen med boken. Man blir inte heller lika berörd som av Pers övriga verk. Ozzy tycker dock att just storheten är en poäng i sig. Mycket ungdomslitteratur handlar just om det lilla, pubertet, kärleksliv, bli vuxen och liknande. Bokens stora ämne fyller ett tomrum i ungdomslitteraturen.

Vi diskuterar även språket i boken, då detta är något som flera av klubbens medlemmar hängt upp sig på. Språket är ibland väl banalt, slarvigt och ordfattigt. Soe ställer frågan om man måste skriva SOM ungdomar för att rikta sig till ungdomar. Detta råder delade meningar om. Ja hävdar vissa, det är enklare att ta till sig budskapet om man helt förstår språket, andra nämner det faktum att en stor del av poängen med läsning är att utveckla sitt språk och ordförråd, vilket man inte gör vid en läsning av den här boken.

Som de pedagoger vi äro diskuterar vi huruvida man som lärare skulle våga/vilja använda boken i undervisningssammanhang, och vi fastställer att en läsning av boken defenitivt måste följas av en diskussion. En positiv sak med boken rent undervisningsmässigt är att den är ämnesövergripande, och kan användas både i samhällskunskap och svenska.

Vad gäller själva läsupplevelsen är vi kluvna. Skola vi betrakta boken enbart utifrån egen läsnjutning, eller skola man väga in att vi faktiskt inte är målgrupp för boken? Vi beslutar att enbart se till egen läsupplevelse, men... det är omöjligt. Då blir det ju bara en jäla fjortisbok. Så, vi väger in allt. Ozzy och Joe blev inte insugna i boken, vilket troligen grundas i att de båda läste i mycket korta sjok. Boken behöver längre sittningar, helt klart. Soe hatade den i början, men efter att ha gett den en ärlig chans växte den. Moe tycker att boken är så dubbel, det kan vara både en etta och tia, beroende på sammanhang. Hon uttrycker en rädsla för att vissa unga läsare kanske håller med Dackeman för mycket.

Och därmed går vi över till den roliga delen: Poängsättning!

Joe: 6. Intressant ämne för att vara ungdomsbok, men blev ej fångad av den.
Eka: 6. Fångades av boken och tycker den är ett bra diskussionsunderlag. Det faktum att den måste diskuteras drar dock ner betyget en aning, så även språket.
Moe: 10 eller 1?! Det får bli ett mellanting. 5. Hon fattade inte riktigt poängen med boken och fick en lite tom känsla efter att ha läst ut den. Dock fastnade hon i den och sträckläste, så någon kvalitet finns det ju. "Kônstitt" är hennes slutgiltiga kommentar.
Soe: 7. Språket, som är bajsigt, drar ner det höga poänget. Man kan använda ett enkelt språk utan att det för den skull är ett dåligt språk. Hon betonar att det är en ungdomsbok, och ser en styrka i att boken förklarar företeelser som förintelsen, Irak - USA och liknande, alltså att man med god retorik kan få med sig folket på det sätt som Bush och Hitler fått.
Ria: 6. Besviken. Boken är dålig för att vara Per Nilsson. Hon hade höga förväntningar på grund av tidigare läsupplevelser av samme författre. Hon förstår dock nomineringen, eftersom boken tar ner rasism till en vardaglig nivå.
Ozzy: 7. Boken är grabbig och lämnar lite för mycket frågor. Dock bör den premieras för sin något annorlunda handling och att Per vågar ta i.

Snittpoäng: 6,16666666.

Och därmed går vi över till den ännu roligare delen av mötet: SNYGGPOÄNG!

Och för er som är glömska eller lata, här är the man:

Vi börjar med att konstatera att hade man varit i Pers ålder hade man nog tyckt att han var dödshet. Vi har även charmats av honom irl. (Eller ja, alla utom Soe som uppenbarligen skolkade den lektionen. Ack du förtappade själ!) Vi konstaterar också att bilden i boken inte riktigt gör honom rättvisa, de bilder vi tidigare lagt in i bloggen är mer smickrande.

Soe: 5. Han har inget attraktivt och borde plocka sina ögonbryn.
Ozzy: 7. Blev charmad av honom irl och jämför med Jonas Hassen Khemiri som får agera måttstock. Ozzy tycker faktiskt att Per klår Jonas en aning. Per är man, Jonas är pojk.
Ria: 6,5. Charmig, smart, vaken blick. Han kändes ung irl, och hon har gillat hans andra böcker. Och, som vi alla vet, talang KAN uppväga utseende. Dock kan aldrig utseende uppväga talang.
Eka: 5. "Han ser pilsk ut, jag blir provocerad av det!"
Joe: 6. "Han var glad och trevlig."
Moe: 5. "Det vilar något obehagligt över honom samtidigt som jag gillar män med buskiga ögonbryn." Hon tycker att det är en stilig karl, men det är något som det inte går att sätta fingret på. Och det är inte ögonbrynen.

Snittpoäng: 5,75.

Här reagerar flera av klubbens medlemmar. Per hamnar högre än Zola! Men Zola är ju snyggare! Eller som Moe uttrycker det: "Manligt skägg och en väst som spänner över magen vilket visar på pondus." Men, som vi alla vet, har man väl satt poänget går det inte att ändra sig. Så, det är bara att gratulera Per, som nu går in som god tvåa i snygglistan.

Nästa möte är den 30 september kl 15.00 på skithemlig ort. Då skola vi änteligen diskutera ett verk av en kvinnlig författare: Mrs Dalloway av Virginia Woolf.

Men... vem är han då?

2007-09-02T13:19:00.000-07:00

I dagarna damp det ner sex exemplar av Tim Davys "Amberville" i fittkontorets brevlåda. Enligt avsändaren "oredigerat korrektur, romanen kommer ut inbunden i oktober". Vi fittor kände oss högeligen speciella och utvalda som fått denna bok. Men, uppenbarligen har fler fått den! Och jag måste säga... fan vilken smart marknadsföring. Sveriges mest om-bloggade bok just nu?

Och då ställer vi oss frågan: skola även vi falla under frestelsen att läsa och tycka till om denna bok? Det som först måste utrönas är huruvida Tim Davys finns eller ej, och hur han i så fall ser ut. För, som trogna läsare av fittbloggen vet så poängsätts alla författare på snygglistan. Tim Davys är, enligt litteraturbloggande kollegor en pseudonym, och finns man inte så kan man inte heller poängsättas.

Så, undertecknad gör en googlebildsökning på Tim Davys. Utan resultat. Nätgoogling. Utan resultat. Googlar på Amberville. Men, ingenstans går det att finna en bild på författaren.

Fotomaterial mottages tacksamt. Annars blir det tji bloggning om den! Sådeså.

Vi är nu tillbaka efter semestern

2007-08-30T03:10:00.000-07:00

Kära trogna läsare

Om ni undrar "när i helvete ska ni rescensera Svenne som nu skulle ha läst ut och diskuterat i maj?" är det enkla svaret NÄSTA VECKA! Tror vi. Just nu har vi i fittklubben logistiska problematiska besvär och därmed otroligt svårt att lyckas sammankalla till möte.

Men, för att ni inte ska avlida av fittklubbsabstinens kommer här ett litet inlägg om läs-situation. En lista helt enkelt över bästa och sämsta läs-kontexter.

Och vi börjar med BÄST!

1: Skramligt café där det inte sitter någon och pratar precis bredvid. Bara ett allmänt sorl, gött kaffe och soligt fönster.

2: Badstrand. Om man har bekväm kuddliknande sak med sig.

3: Soffa med mycket svag musik i bakgrunden.

Därefter har vi SÄMST! Och vi börjar bakifrån den här gången.

3: Alla typer av färdmedel. Kräks.

2: Utomhus i storm. Sidorna fladdrar.

1: Kolmörkt disco med stroboskopljus?

Och nu, din lista!

Men hallå...

2007-08-05T13:18:00.000-07:00

Lars Forssell då?!

Eftersom hela världen pga Ingmar B:s död verkar ha glömt att Lars Forssell, ett av Sveriges största skrivargeni också lämnat jordelivet kommer här min hyllning. Och mitt sorgebrev.

Ur Kröningen (med risk för felcitering, plockar ur minnet)

Högt träd med roten i oro, skymningens vankelmod
Högt träd med roten i oro, skymningens vankelmod
Rött lövverk trött är stammen, dunkar i blod
Högt träd med roten i oro
Du trött
Jag vikande jord

Jag vet inte vad jag ska säga. Gubben var gammal. Gubben var trött. Gubben hade dödsskräck. Han hade nog inte orkat uträtta mer ändå. Det var dags. Men tack för alla fantastiska texter.

Själv har jag inte läst avsevärt mycket av hans poesi, men desto fler pjäser. Han var ett geni. Utan tvekan. Så fort jag läser en pjäs av Lars Forssell får jag tusen syner, vill sätta upp den omgående.

Äh.

Fan.

Hur skriver man en vacker text som tack till ett sånt skrivargeni som Lars? Alla ord känns platta, inget räcker till, inget blir någonsin så fyndigt som det han skrev. Jag vill bara inte att ni glömmer honom. Fast vi kommer väl aldrig glömma textraden "dina bröst är som svalor som häckar!? Tack för den Lars, du var grym!

Och av respekt för den döde tänker jag inte ens diskutera var på snygglistan du hamnar.

Drömfångare och Steinbeck. Bland annat.

2007-07-01T01:47:00.000-07:00

Nu har jag läst ut Drömfångare. Det finns kanske... två saker som är bra med den.

1: Den är tjock som fan så folk tror att man är klok och litterär när man sitter med den framför sig.

2: Det finns djur med som kallas för skitvesslor. De äter sig ut ur röven på folk. Komiskt namn i alla fall.

Med andra ord: Välj en annan King-bok i sommar. Och därmed kan vi nog betrakta King-temat som avslutat.

I och med att Drömfångare är utläst måste jag nu återgå till någon av sommarens eviga traggelverk; Mrs Dalloway, Den nya kvinnostaden och Improvise.

I Dagens olästa boktips här i fittbloggen kunde man härförleden (?) skriva läsa om Den nya kvinnostaden. Ack vad jag längtade efter att få öppna ovan nämnda bok. Nu fruktar jag att den inte blir mer än halvläst. Efter att ha läst halva står framstående nunnor mig fett upp i halsen.

Men däremot

PLOOOIIIING

Dagens olästa boktips!

För en dryg vecka sedan befann jag mig på en hyfsat välsorterad andrahandsbutik för diverse skit, och fann där en otroligt tjusig version av Vredens druvor - John Steinbeck. Boken inleds med en mycket tjusig och gammaldags framsida, samt snirkliga bokstäver i rött på svart bakgrund på ryggen. Även titeln lockar till läsande. Vredens druvor. Mmmm.

Nån som läst?

Hur ser han ut?

2007-06-28T08:48:00.000-07:00

För bövelen. Man kan ju inte skriva ett helt inlägg om Stephen King utan att sätta in honom på snygglistan! Eller? Får författare utan fittklubbslästa böcker hamna på snygglistan?

Hur som helst så älskar jag att sätta snyggpoäng på bizarra människor så här kommer mitt bidrag.

För att friska upp edert minne ang. den käre herr Kings look kommer här ett litet potpurri:

Återigen ambivalens. På översta bilden är han väl inte mr perfect, men på den andra ser han ändå rätt mysig ut. Sen kommer återigen frågan: skall talang höja poängen? Ack nej svarar vi på det. Och med tanke på vilken typ av fantasi mannen har så vill man kanske helst springa och gömma sig?

Svar ja. Sorry Stephen. Du blir en trea i Ozzys ögon. Fast ditt författarskap skulle jag nog vilja sätta en sjua på i alla fall.

Mr King - the King of skräck.

2007-06-23T12:33:00.000-07:00

Ninnaninnaninnannaaa och så vidare

Idag handlar bloggen om ingen mindre än Stephen King, denne skräckgigant bland skräckgiganter.

På något sätt kommer jag alltid tillbaka till King. Prettoläsare som man är behöver man ibland varva med lite allmän skräck-crap eller annat lättläst. Just nu håller jag på med "Drömfångare". Inte hans bästa verk på långa vägar, men ändå kan jag inte lägga ifrån mig boken. På nåt sätt lyckas han fånga en liksom. Man tycker om karaktärerna, känner med dem. Och sen ballar det ju oftast ur iofs, men det är ok på nåt sätt. Han får det.

Kingtopplista à la Ozzy:

1: Benrangel. Mycket mycket mycket sorglig bok om spökerier, Ozzy's favvotema.
2: Den flyende mannen. Skriven under pseudonymen Richard Backman. Hoppas ni inte sett den urusla filmatiserade versionen med Arnold Schwarzenegger. Kan man trasha en bok värre? Filmen är INTE ALLS som boken. Påminner knappt om varandra ens. Handling: Framtidsvision där enda sättet för fattiga att skaffa pengar är att ställa upp i diverse bizarra tävlingsprogram, exempelvis "Trampkvarn till stålar", ett program där hjärt- och lungsjuka får trampa på trampkvarnen tills de kollapsar, ju längre de håller ut desto mer pengar får de. Fetaste tävlingen - den flyende mannen. Håll dig undan i en månad och få galet mycket pengar, men blir du hittad så dödar vi dig. TOKspännande.
3: Lida. Ghaag. Ångest. Författare kör i diket, tas om hand av sitt största fan - tillika freak. Psykologiskt läbberi.
4: Pestens tid. Ååå underbara läbberi! Pest dödar nästan hela befolkningen. Ett gäng samlas hos gammal afrokvinna. Hmm. Minns inte handlingen riktigt, minns bara att jag äääälskade den boken.
5: Det. Boken MYCKET bättre än filmen. Clowner och blod och gore.
6: Stark. Författares bokkaraktär får liv och ska hämnas på nåt sätt, minns inte hur.

Totalt spontanframställd lista. Snart läst ut Drömfångare. Behöver nya King-tips. Gimme!

Plooooiiiing dagens ljudbokstips igen!

2007-06-20T10:17:00.000-07:00

Ninna ninna ninnannaaa ninna ninna ninna

Ninannana ninninannana ni nannananina nanananina

Ninaninaninannna ni nannananina ni nannana ninni nannanna ni nannannanina

dish dish dish dish.... *fade out*

Jaha ungdomar, ni som inte kände igen signaturmelodien, skåda här för ett stycke 70-talsnostalgi.

I tvättäkta sommarlovsanda fortsätter vi i fittbloggen med ljudbokstips. Man ska väl för farao inte behöva anstränga ÖGONEN på sommarlovet, när man kan få nån annan att läsa böckerna åt en?

Och, i tvättäkta Ozzy-anda tipsar hon om böcker innan hon läst klart dem. MEN, denna bok äro en sådan ljuvelig öronnjutning att liknande sällan skådats på denna jord. Och, om jag skulle vänta med att tipsa tills jag lyssnat igenom alla drygt 30 skivorna så skulle I få vänta lääängen I tell you.

Tipset är "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström. Har sett boken som bokpaket på bokrean, men tjockleken har gjort att jag bangat. MEN, har man ett helt sommarlov med ett sommarjobb där man mestadels sitter av tiden och väntar på att något skall hända, kan man faktiskt våga sig på dylika tegelstenar. Och... je ne regrette rien! för att citera den kära Edith. God damn it vad bra den är. Och Helge Skoog, the uppläser, läser faktiskt riktigt bra. Han är dock inte av Per Myrbergs kaliber, mannen som har en röst för varje karaktär i boken, men han växlar mellan lugn/melankoli och liv/kraft på ett behagligt sätt. Och boken är fanymay skitabra. Om man gillar litteratur av sorten "ung man à la sekelskifte kommer till stor stad, söker sig själv och staden", vilket jag gör.

Tjack! Låna! Ladda hem! Whatever!

Ploooiiiing dagens ljudbokstips

2007-06-16T02:03:00.000-07:00

En gång i tiden, närmare bestämt för ett drygt år sedan, läste fittklubben litteraturhistoria. Vi betade av helt galet många böcker. En tiopoängskurs, boktraven var väl sisådär en meter hög kanske? Det var då Ozzy (jag) upptäckte *trumvirvel* *high hat* ljudboken!

Alltså ljudbok... sätta på en bok och samtidigt diska. Nytta med nöje! Ligga på stranden och slippa besvära ögonen med kritvita sidor. Istället ha boken i öronen. Upplästa av en behaglig röst.

För uppläsaren äro ack så viktig. Dålig uppläsare = bajsbok. Bra uppläsare = bättre bok. Är boken dessutom bra i sig så blir upplevelsen fantastisk.

Ljudboksläsare - Ozzys topp 3:

1: Per Myrberg. (Ej att förväxla med Per Morberg, snubben som lagar galen prettomat i tv nuförtiden. Myrberg är han som sjöng 34:an. Som ingen minns?) Per läser så fantastiskt bra! Skapar röster till de olika karaktärerna. The ultimate lyssningsupplevelse: Brott och straff. I och för sig 22 (eller 21) cd-skivor, minns inte. Men sheeeet vad rolig han är när han försöker hålla ordning på de olika karaktärerna.

2: Göran Tunström. Juloratoriet på dialekt. Underbart! Jag lovar, boken blir minst dubbelt så bra på Karlstadsdialekt.

3: Torgny Lindgren. Också dialekt. Ormens väg på hälleberget. Say no more.

Och återigen hamnar vi i mansträsket. För jag har faktiskt bara hört en enda kvinna på ljudbok, hon läste Älskaren av Margeritte Duras. (Och här måste jag hjälpa alla stackare som uttalar hennes namn som Margrett Djuräss. Hon heter Marrgeritt Dúra.) Det var Bibbi Andersson som läste. Hon läser bra. Väldigt allvarligt dock, men det hade nog med boken att göra. Så, jag vill framhäva henne, även om hon inte hamnar på topp tre.

Många människor hävdar att man tappar en del av läsupplevelsen när man lyssnar på boken i stället för att läsa den själv. Ack nej jag säger! Upplevelsen förstärks! Dock kan man inte lyssna när som helst. Städning och lyssning är svårt, när man städar måste man även tänka, och tappar boken. Diskning = perfekt. Bilkörning = perfekt. Om man inte kör bil i stan. Då är det fetkört. (humor?)

The ultimate ljudboksupplevelse är alltså Brott och straff. Som mycket god tvåa, och dessutom ett antal färre skivor kommer Juloratoriet. Själv har jag snart betat av Ormens väg på hälleberget och skall efter det gegga in mig i Per Anders Fogelströms "Mina drömmars stad". Tre skitfeta boxar. Kommer ta hela sommaren. Oh yeah.

Högt ärade f*ttor

2007-06-11T13:20:00.000-07:00

Äro icke Mrs Dalloway en plåga, så säg?

Bridget Jones à la sekelskifte.

Huru skola jag kunna plåga mig igenom detta elände? Dock säger mig min erfarenhet att Moe, som bedyrar Borta med vindens förträfflighet, komma att tycka om detta verk.

Jag får lust att säga som diverse elever: Räcker det om man ser filmen?

Skåda, minnen från förr

2007-06-10T11:38:00.000-07:00

Skåda, kära fittvänner, Hieronymus hava en egen blogg!

Hwii minnas alla texten om Hieronymus och leonit. Hwii hafva tagit ut kasus på hela den djefla texten, et kunnom meddelom att kasus på "asna" äro... o hve och fasa, hwii hafva glömt alle kasusformer. Huru skola hwii kunnom undervisom i svenskom i framtidom om vi inte behärskom thee fyra kasushelfvetena?

Hwii minnom dock att Hieronymus och leonit äro en text från ett styck gammal djefla biblom, och handlar om Sankt Hieronymus som taga ut en tagg ur leonits saara fot.

Hwii tycka det varom tur att vi oss lärom saa mycket hviktiga ting på läroverket för svenskom.

Skåda: Den käre herr Per

2007-06-07T11:22:00.000-07:00

Inför nästkommande sammanträde med fittklubben, då verket "Svenne" av Per Nilsson skola diskuteras, publiceras här nu några bilder att beakta inför sättandet av snyggpoäng på författaren.

Först ut: En något 80-talistisk version av den käre Per.

Eftersom alla medlemmar i fittklubben hava mött författaren in person lägges härmed även upp en mer aktuell bild av herr Per, för att friska upp våra minnen.

Personligen minns jag denne man som aningen mer grånad än vad denna bild giva uttryck för. Att betänka är även det faktum att vi i viss mån känna Pers personlighet, och även en dum höna veta att en vacker personlighet kunna göra även den fulaste individ vacker. Skola detta vägas in vid poängsättningen? Om så äro fallet, huru göra vi då med tidigare poängsatta författare? Skola vi bry oss om att vara jämlika i vår poängsättning, eller skola vi vara rent köttiga och bara se till yttre faktorer?

Vi i styrelsen kan även rapportera att säkra källor meddelar att Mrs Dalloway, nästkommande verk på dagordningen, vara mycket segläst. Efter 25 sidor lade källan i fråga ned verket för att ge det en ny omgång vid senare tillfälle. Vi i styrelsen säger faen. Skola vi aldrig mer få läsa en uthärdlig bok?

Aha, det är så det ligger till.

2007-06-01T02:08:00.000-07:00

För några dagar sedan införde vi i fittklubbens styrelse dagens olästa boktips. Tips om böcker man har i bokhyllan och längtar som fan efter att få läsa men aldrig hinner läsa. Hittade det här inlägget nu. Fint sätt att se på det. Mildrar min oläst-ångest en aning.

litteratur, böcker, bokrecension

Émile Zola - Thérese Raquin

2007-05-28T08:49:00.000-07:00

Fittklubben protokoll möte 070528 15:15 på hemlig ort.

Moe startar mötet genom att ta upp paralleller mellan detta verk och Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (uttal: Fjodor Daastajiefski förf.anm). Boken avhandlar brott och samvetskval. Man blir inte lyckligare efter brottet. Ozzy fyller på med parallell till Frankenstein, just grävandet i människans inre samt detaljerade beskrivningar av äckliga kroppar. Kött helt enkelt. Vi ser klara naturalistiska drag i verket i de detaljerade beskrivningarna av... allt. Det var ett jävla beskrivande helt enkelt. Vi parallellar till Madame Bovary - otrohet, Doktor Glas - så ska jag mörda, vi parallellar hej vilt faktiskt.

Vi diskuterar vad Laurent menar med att han tar ansvar för mordet - detta viskar han till Thérese strax innan dådet. Menar han att han tar straffet, eller bara att han tar ansvar för själva handlingen? Vi diskuterar också de två huvudkaraktärernas förhållningssätt till sin egen delaktighet i brottet.

Mycket kropp i den här boken! Miljö och omständigheter påverkar kroppen. Precis som i Brott och straff får förövarna feber efter brottet. Och vem är egentligen skurken i dramat? En variant är att det faktiskt är modern som är den riktiga bastarden eftersom det är hon som tvingar ihop Camille och Thérese från första början.

Själva läsupplevelsen är relativt trevlig, det går fort att läsa boken, man fixar den på ett par timmar. Dock är det en hel del upprepande och harvande efter att själva brottet skett, och vips tar boken slut på ett mycket abrupt sätt.

Och därmed övergår vi till det roliga. Betygsättning! För att förefalla mer intellektuella inleder vi dagens betygsättning med att fokusera på själva verket. I själva verket är det ju själva verket som är huvudsaken.

Och här komma en illustration på hur de plågade tu ligger i en säng och plågas av den dödes ande. Tjoahadelittanlejj.

Ozzy sätter en nia. Hon (jag!) upplevde det som en befrielse att få läsa lite äkta gammelbok efter den hyfsat plågsamma Montecore. Boken var lättläst och spännande och går dessutom utmärkt att använda i undervisning. Det abrupta slutet sänker från en tia.
Eka sägger en sjua. Lättläst bok, men en del harvande och upprepande. Fick ingen fullfilling feeling när boken var slut heller.
Joe som idag gör sin fittklubbsdebut (utan att fullfölja utdömt straff! Vad är detta! På brott följer straff! Joe väljer att låta sin själ plågas av ångest istället för att sitta med dumstrut på hemlig ort end sidospår) sätter även hon en sjua. Boken var inte den bästa man läst men ändå kul att ha läst. Hon hävdar att boken nog är ännu bättre på franska då det var vissa formuleringar hon fann mycket förtjusande.
Moe följer trenden och sätter en sjua. Harvandet och det abrupta slutet sänker betyget. Man går inte och tänker på boken i efterhand. Verket borde uppmana till tankar kring brott och skuld men gör det inte.
Ria ger även hon verket en sjua. Periodvis spännande men ibland för ingående beskrivningar av kropp.

Boken får alltså medelbetyget 7,4.

Och därmed går vi över till the real juice. Snygglistan. Med på mötet finns en bild på Zola i snyggare variant än de som tidigare redovisats här på bloggen. Bilden vi utgår från ser ni här nedan. Poängteras bör dock att på denna bild syns ej monokeln, det gör den på det foto vi beskådar vid betygsättningen.

Moe inleder igen med att hävda att hon skulle vilja sätta olika poäng på olika bilder. Hon poängterar dock att mannen haver åldrats med värdighet. För att jämföra med Jonas Hassen Khemiri som inte haver åldrats alls än. Émiles värdiga åldrandet ger honom snygglistebetyget 6 enligt Moe.

Eka sätter en femma. Émile ser snäll och trevlig ut. Efter moget övervägande höjer hon dock till en sexa pga välvårdat skägg. Hon ångrar sig dock vid ännu mognare övervägande och går tillbaka till ursprungspoänget fem.

Joe ger mannen sex poäng för snälla ögon och charmig bekymmersrynka i pannan.

Ozzy hävdar att mannen i fråga varken är ful eller snygg. Han får därför en helt medioker femma. Och nu följer en efterhandskorrigering. Ordförande/sekreterare Ozzy är en slarvig jävel som läser kladdiga protokoll slarvigt. Därför väljer jag att skriva följande, efterhandskonstruerade del jävligt stort.

Ria ger den käre Zola en solklar sexa. Monokeln höjer helt klart helhetsintrycket av denne man.

Émile Zolas får ett snyggpoäng på 5,6. Boken är alltså bättre än vad Émile är snygg. Vi diskuterar huruvida han i jämförelse har kompenserat sitt utseende med att vara mer talangfull. Därefter inser vi att Khemiri fick högre totalt både i snyggpoäng och bokpoäng. Och därefter rör det ihop sig totalt i fitthjärnorna. Tant Ozzy vill dock lägga in en STARK protest mot att övriga fittor satt högre poäng på Montecore än Thérese Raquin. Vad är det för moderniteter? De yngre fittorna kontrar med att de inte känner något begär efter varken Zola eller verket.

Ozzy tar sin rullator och hasar muttrande iväg mot ålderdomshemmet.

Nästa verk att avverka är för övrigt Per Nilsson - Svenne. Tant Ozzy kommer plågas av den unga tonen i boken. Vi kommer dock då få hedersbesök av en doktorand i ämnet, nämligen fitta numero sju, Issa, som nyligen skrivit en avhandling i ämnet Per Nilsson. Vi äro nyfikna om hon i sin avhandling har avhandlat Pers snyggpoäng.

Böcker på hög

2007-05-27T03:59:00.000-07:00

Vad skola man göra med alla djefla böcker? Man får böcker. Man köper böcker. Man lånar böcker. Man hrrm hrrrm skolböcker.

De olästa böckerna tornar upp sig. Man vill, men det går inte! För att det ändå skola kännas meningsfullt att hava alla dessa olästa böcker i sina hyllor inför jag härmed

*pling plong*

Dagens olästa boktips!

Dagens olästa boktipsbok fann jag igår på Wettergrens. Nina Burton - Den nya kvinnostaden. Boken handlar om pionjärer och bortglömda kvinnor under tvåtusen år. I ett antal kapitel avhandlas ämnen som olika sätt att se på kvinnor, pionjärer inom litteratur, faktaverk och konst samt kvinnor som fäst musik vid strängar.

Boken inleds med en röd härlig framsida med ett antal bilder på diverse bortglömda kvinnor och deras verk, och baksidan lockar till vidare läsning. Boken har uppenbarligen fått högt betyg av många.

Ja, vad ska man säga. Den verkar jättebra.

Jag kan knappt bärga mig! Måste läsa! Men när faen då?!

Kallelse

2007-05-24T02:55:00.000-07:00

Fittklubbens styrelse kallar härmed till möte måndag 28 kl 16.15 på hemlig ort. Ämne att avhandla: Thérese Raquin, Émile Zolas vara eller inte vara på snygglistan samt kött.

Därnäst på bokdagordningen står "Svenne" av Per Nilsson. Han blir lätt att placera på snygglistan. Honom har vi ju snackat med till och med.

Jag vill också med bestämdhet hävda att Soe gav Montecore en etta. Vad hon än säger. Det blir roligare så. Hon skola straffas för att hon befinner sig på andra sidan jorden. Straffet kanske kan bli att färdas à la Mörkrets hjärta nerför valfri afrikansk flod till valfritt mörkt hjärta. Väl framme skola hon utropa "utrota hela skiten".

Rapport från ett I-land

2007-05-20T02:23:00.001-07:00

Via direktlänk meddelar Soe att hon är mycket upprörd över att inte ens hava omnämnts i fittbloggen. Hon meddelar ang. Montecore att "boken far en atta och och han ar ju tamejfaan en tiopoangare, aven om han inte ar amerikan och heter Nathan."

Måste säga att det känns uppfriskande med en tvättäkta sågning av verket. Boken alltså. Dock saknas motivering till det låga betyget. Detta betyg omkom i it-kraschen Soe nyligen upplevt.

Eftersom Soe var frånvarande vid första klubbmötet anser jag att hon liksom Joe skall tillmätas passande straff. Förslag lämnas i förslagslådan utanför Fittklubbens kontor.

Förfest inför Thérese Raquin

2007-05-17T07:30:00.000-07:00

Émile Zola - yngre variant

Émile Zola - äldre variant

Ska bli intressant att sätta snygglistepoäng på honom.

Montecore

2007-05-13T13:23:00.000-07:00

Första bokcirkeln med da Fittklubb idag, 15.00, hemlig ort. Närvarande: Moe, Ozzy, Eka och Ria.

Först på dagordningen stod straffutnämning. Joe ska skämmas. Hon har inte läst boken och är inte heller med på mötet. Straffet utnämndes till följande: Till nästa bokcirkel, då "Thérese Raquin" skall avhandlas skall Joe ta med ett styck papper, ett resårband samt en styck häftapparat.

Vi diskuterar vem Kadir är. Är han pappan? Är det så att Jonas och Kadir båda två förskönar bilden av pappan?

Varför skriver Jonas "mammor" och "pappor"? De är de enda karaktärerna som beskrivs i plural. Dessutom i obestämd form. Vi sluter oss här till Moes tolkning: Jonas vill att bilden av mammor och pappor skall vara generell. Här kommer ett direktcitat hämtat från msn: "att man som läsare ska få en generell bild av hans pappa så att man kan föra över den bilden på sin egen pappa, att man ska uppfatta det så att alla pappor är som hans pappa fast det inte är så."

Vad står titeln "Montecore - en unik tiger" för? Vem är tigern? Pappan? Jonas? Montecore är ju egentligen en tiger som Sigfried och Roy hade. Kanske står tigern för pappan. Undertiteln är ju en omskrivning av "en svensk tiger". Pappan försöker vara svensk, samtidigt är han unik. Han tiger också, han är tyst. Ingenstans i boken berättas det ur pappans synvinkel. Själva namnet betyder hjärtats berg. Mamman heter ursprungligen Bergman. Khemiri betyder mannen från berget. Vad är berget? Något som står fast, orubbligt? Eller något som ska bestigas?

Vad symboliserar förhållandet mellan Jonas och pappan? Kanske Jonas bild av Sverige färgas av pappan. Med pappans förändrade syn på Sverige ändras även Jonas. Dock i motsatt riktning.

Och därmed har vi nått den viktigaste diskussionsfrågan. På vilken plats hamnar Jonas Hassen Khemiri på snygglistan? (maxpoäng 10)

För er som undrar: Här är han. The God.

Moe: 10. Han är sådär snyggt smal och skriver skitbra. Talang + looks. Det måste bli 10.
Ozzy: 7. Han är för smal.
Ria: 9. Snygg som fan men den höga pannan drar ner betyget något.
E: 9.

Vi tror att poängen kanske påverkas av att vi faktiskt sett Jonas irl. Han får dock ett mycket gott snittbetyg, 8,75, och skulle förmodligen kunna charma brallorna av vilken medlem som helst i FK.

Vi måste också sätta ett snittbetyg på själva boken. Det är ju den vi pratar om egentligen.

Ria: 8
Moe: 8
E: 9
Ozzy: 6

Poängen dras ner av att det är svårt att komma in i boken. Ozzy ansåg de första hundra sidorna vara en plåga, men kom så småningom in i boken. Den kom dock aldrig riktigt upp till de där höga nivåerna som en bok kan göra efter några sidors harvande. Därav det låga betyget. Moe och E anser att boken berikat deras liv, och Moe kände en saknad när hon var klar med den. Medel för boken blir 7,75.

Jonas är alltså snyggare än vad boken är bra.